Kurs människokroppen

Info om sidan Stortest Träna begrepp Skriv ut
Deltest1 Deltest2

VAD ÄR EN MÄNNISKA?

En människa är en oerhört komplicerat organism uppbyggd av tusen miljarder celler som samarbetar med varandra på olika sätt.

Cellen är den minsta levande enheten som finns. Det första livet bestod av en cell. I den cellen fanns de delar (organeller) som gav cellen de funktioner den behövde för att hålla sig vid liv.

I människan sitter cellerna ihop i varandra och en organsim som består av flera celler kallas flercellig.

De allra flesta celler innehåller samma organeller. Däremot kan de ha olika många av dem eller cellen kan ha en speciellt form. I en människa finns det ungefär 200 olika celltyper som är specialiserade för olika uppgifter.

Exempel på mer kända celltyper är: nervceller, muskelceller och blodceller. En vävnad är många specialiserade celler som sitter ihop. Celler bygger upp olika typer av vävnader i kroppen. Muskelceller bygger upp muskelvävnad och nervceller bygger upp nervvävnad och så vidare.

Ett organ är uppbyggd av många olika typer av vävnader. Exempel på organ är hjärta, tarmar, lever, lungor m.m.

Organen samarbetar med varandra på olika sätt. Organen som samarbetar kallas för ett organsystem. Ett organ kan ingå i flera olika organsystem. Exempel på några av de stora organsystemet i kroppen:

  • Andningsorganen: Här ingår lungor, blod och hjärta. Uppgiften är att försörja kroppen med syre och ta bort koldioxid.
  • Matspjälkning: Här ingår många organ från munnen, magsäck, tarmar, lever, bukspottskörtel. Uppgiften är att sönderdela maten och ta vara på energi och byggnadsmaterialet.
  • Utsöndring: Här ingår blod, njurar, lever m.m. Organsystemet bryter ner gifter och transporterar det ut ur kroppen.

Fördjupning:

CELLER

I varje cell i kroppen pågår olika processer för att människan ska kunna leva.

  • I cellens mitokondrier sker cellandningen. Den kemiska reaktion som omvandlar druvsocker till energi.
  • I cellens ribosomer (proteinfabriker) tillverkas de protein som cellen behöver för att bygga upp sig själv och kroppen.
  • I cellkärnan finns DNA instruktioner och recept på vad den gör och tillverkar.

För att celler ska kunna samarbeta behöver de kunna prata med varandra. Cellerna kan avge och ta emot speciella ämnen, hormoner. De signalerar t. ex. att cellen ska producera något speciellt ämne eller dela sig.

Celler förökar sig genom delning. I vissa typer av celler slits betydligt mer och byts oftare. Hudceller slits och byts ut ofta. Nervceller har ofta väldigt lång livslängd. Alla celler har förmåga att förnya sig. Livslängden skiljer sig åt från cell till cell. Under en människas livstid kommer tiotals ton av celler att bytas ut.

Stamceller

En stamcell är en cell som både kan skapa exakta kopior av sig själv men som också kan utvecklas till olika specialiserade celler i kroppen. De finns i alla organ och ersätter skadade och gamla celler. Det finns två olika typer av stamceller.

Embryonala stamceller finns i det allra första stadiet i en människas liv. Alltså i precis befruktade ägg upp till att de är fyra dagar gamla. Dessa stamceller kan utvecklas till vilken celltyp som helst.

Hos födda människor finns vuxna stamceller på flera ställen i kroppen. De är mer specialiserade och används för att ersätta celler som dör naturligt. En slags reservdel, helt enkelt. Ett exempel är de stamceller som finns i benmärgen. De kan utvecklas till olika typer av blodceller.

Mycket forskning pågår om stamceller. Nobelpriset i medicin 2012 handlade om att forskare kom på hur vuxna stamceller omprogrammerades till att vara mindre specialiserade och därmed kan utvecklas till alla celltyper. Forskarna hoppas i framtiden på att till exempel kunna bota diabetes eller att skapa nya nervceller hos patienter som drabbats av Parkinsons sjukdom.

Fördjupning:

CANCER

Cancer är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar. Det finns ungefär lika många cancersorter som celltyper. Det olika cancersorter har gemensamt är att den tappar kontrollen över sin celldelning. Cancer uppstår när cellens ska dela sig och det blir fel i just den del som beskriver delning. Istället för att dela sig en gång delar den sig obegränsat. Det kommer att bildas en tumör som är en klump av cancerceller.

Cancer delas in i godartade och elakartade. En godartad cancer går att ta bort men det är svårare eller omöjligt med en elakartad. En obehandlad godartad cancer kan övergå till en elakartad. Elakartad cancer kan sprida sig. Då lossnar små bitar av den, dotterceller (metastaser), som rör sig i blodbanan eller lymfsystemet och börjar växa på något nytt ställe i kroppen. När en cancer har börjat sprida sig är det svårare att bota den.

Orsaken till cancer kan vara genetisk, slumpmässig, orsakad av bakterie eller virus eller ett resultat av dåliga vanor t. ex. rökning. De allra flesta som insjuknar är över 65 år.

Många cancersjuka botas idag. De kan operas, få strålbehandling eller ta cellgifter. Ofta får patienten använda flera av dessa behandlingar. Det är väldigt tufft att gå igenom en cancerbehandling. Cancer smittar inte men den kan komma tillbaka till samma patient lång tid efter att patienten insjuknade första gången. Prostatacancer är vanligast för män och bröstcancer är vanligast för kvinnor.

Idag får betydligt fler cancer än förr i tiden. Orsaken till det är framförallt att människor blir äldre.

Alla organismer får cancer. Det har hittats dinosaurier med cancer och även växter kan vara drabbade.

Fördjupning:

NÄRINGSÄMNEN

För att människor ska överleva och må bra behöver de få i sig vatten och fem olika näringsämnen.

Vatten: En vuxen person behöver få i sig ungefär 2-3 liter vatten om dagen. Vattnet används till att reglera kroppstemperaturen genom svettning, lösa och transportera näringsämnen och föra ut avfallsprodukter ur kroppen.

Kolhydrater är ett samlingsnamn för ämnen som är uppbyggda av druvsockermolekyler. Kolhydrater är indelade i druvsocker, stärkelse och cellulosa beroende på hur många druvsockermolekyler som sitter ihop. Druvsocker och vanligt socker (består av två druvsockermolekyler) är snabb energi. Långsammare energi är stärkelse finns i ris, pasta och potatis. Cellulosa kallas också kostfiber och finns i grönsaker, nötter och frön. Kroppen klarar inte alltid att bryta ner cellulosan. Dock är cellulosan viktig för att tarmen ska få arbeta.

Kroppen behöver bryta ner kolhydraterna så att de består av en (1) druvsockermolekyl. De tas sedan upp av tarmen och transporteras via blodet till cellens mitokondrier för att vara en del av cellandningen.

En del socker lagras i levern för att kunna reglera blodsockret. Om du äter väldigt mycket kolhydrater omvandlas överskottet till fett och lagras i kroppen.

Proteiner bryts ner i kroppen till aminosyror. Det finns 20 stycken olika. 12 kan kroppen tillverka själv men resten måste fås genom kosten. Aminosyrorna transporteras via blodet till cellens ribosomer och byggs upp till nya proteiner. Proteiner finns t. ex. i kött, fisk, bönor, nötter.

Fetters funktion i kroppen är att lagra energi, isolera kroppen och skydda organ mot stötar. Fett är också nödvändigt för att kunna ta upp de fettlösliga vitaminerna A och D. Det finns olika typer av fetter: mättat, omättat och fleromättat fett. För mycket mättade fetter kan ge åderförkalkning. Det innebär att fett och kalk fastnar på insidan av blodkärlen och det leder till en blodpropp.

Vitaminer och mineraler. Vitaminer är kemiska föreningar som är livsnödvändiga för kroppen. Det finns 13 olika. Vissa kan kroppen tillverka andra fås med kosten. Mineralämnen är grundämnen som kroppen på samma sätt behöver till olika funktioner t. ex järnet i blodet.

Fördjupning:

MATSPJÄLKNING

Att spjälka maten betyder att maten delas upp.

Kolhydrater delas upp till druvsocker, protein delas upp i aminosyror och fetter spjälkas upp i mindre delar. Mineraler, vitaminer och vatten behöver inte spjälkas utan kan tas upp direkt av tarmen. Alla näringsämnena förs sedan vidare med hjälp av blodet till kroppens alla celler.

Matspjälkningen:

Munhålan: I munnen finns spottkörtlar som producerar saliv. Saliven blöter upp maten och i saliven finns enzym (amylas) som börjar bryta ner kolhydrater. Genom att tugga maten delas den upp i mindre delar.

När maten sväljs så sker en automatisk sväljrörelse. Gommen höjs och struplocket läggs på luftstrupen så maten inte kommer fel. Från svalget hjälper sedan muskler till att transportera maten, genom matstrupen, till magsäcken. Det går att dricka vatten när man står på händer.

Magsäcken. När maten kommer till magsäcken öppnas den övre magmunnen så maten kan släppas in. I magsäcken finns magsyra. Det består av saltsyra och ger pH 1 vilket är väldigt surt. Det låga pH:t är ett skydd som dödar bakterier som råkat följa med maten ner. Magsyra löser upp maten. Här finns muskler som bearbetar maten och enzymer som bryter ner proteinerna i maten.

Magsäcken har också en kräkreflex. Om något olämpligt kommer ner i magsäcken kommer den reagera med att kräkas upp den olämpliga.

Tunntarmen är totalt ungefär 6 meter. Den första delen av tunntarmen kallas 12-fingertarmen eftersom den är 12 fingrar bred. Här sker en stor del av spjälkningen av maten.

Från bukspottskörteln kommer bukspott som är en blandning av enzymer som spjälkar maten. Från bukspottskörteln kommer också bikarbonat som neutraliseras den sura magsaften. Från gallblåsan, som sitter vid levern, kommer galla som bryter ner fettet.

Bukspottskörteln producerar också insulin som reglerar sockerhalten i blodet.

I tunntarmen avslutas nedbrytningen och de sönderdelade näringsämnena tas upp. Tunntarmen är inte slät på insidan utan här finns det tarmludd. Tarmluddet gör tunntarmens yta större och upptagandet av näringsämnen mer effektiv. Näringsämnena går igenom tarmväggen till små blodkärl som finns i direkt anslutning.

Tjocktarmen är ungefär en meter lång och grövre än tunntarmen. Precis i skarven mellan tunntarmen och tjocktarmen finns blindtarmen. På blindtarmen finns del som kallas appendix och som kan bli inflammerad. Blindtarmen saknar egentlig funktion och är en rest från människans tidiga historia.

När tarminnehållet kommer till tjocktarmen innehåller det upp till 80 procent av vatten. Tjocktarmens främsta uppgift är att ta upp vatten och salt. Det gör avföringen fast och vi slipper dricka så mycket vatten. I tjocktarmen hamnar den del av maten som vi inte kan bryta ner. Här finns det snälla bakterier (Coli-bakterier) som lever på resterna och de tillverkar K-vitaminer som kroppen behöver. Tjocktarmen avslutas med ändtarmen där en ringmuskel reglerar när bajset ska ut Ändtarmens öppning kallas anus.

Avföringen består till hälften av vatten och cellulosa som kroppen inte kan ta tillvara på. Andra hälften är bakterier, levande och döda.

Fördjupning:

ANDNING

Alla djur måste hela tiden andas för att få syre till cellandning. Den koldioxid som bildas vid cellandningen måste transportas ut ur kroppen.

Syrets väg till cellen:

Luften tas in genom munnen (munhåla) eller näsan (näshåla) och färdas genom svalget, bihålorna och luftstrupen. På vägen ner blir luften uppvärmd, renad och fuktad. Sedan kommer luften till lungorna.

Luftstrupen delar upp sig i två bronker som leder till varsin lunga. På väggarna i luftstrupen och bronkerna finns flimmerhår och slem som för ut skadliga partiklar som råkar följa med luften ner. Bronkerna förgrenar sig till mindre och mindre rör som slutar i lungblåsorna. I lungblåsorna sker bytet mellan syre och koldioxid.

Lungorna ser ut som en väldigt kompakt tvättsvamp. Den totala ytan i lungorna är som 2 klassrum (75 kvadratmeter).

Lungorna är ingen muskel och kan inte röra sig själva. De är inneslutna i lungsäckar med två väggar, en inre och en yttre. Den ena är fäst vid utsidan av lungorna och den andra i mellangärdet och insidan av bröstkorgen. När musklerna spänner sig drar lungsäckarna sig nedåt och utåt så de får större volym. Då åker luft in i lungorna (inandning). När musklerna slappnar av så trycks lungorna uppåt och luften åker ut (utandning).

I luftstrupen finns stämbanden. Det är två hinnor som vibrerar när luft passerar. Det går att prata både på inandning och på utandning. Hur stämbanden spänns samt hur tunga och läppar används gör att ljudet kan formas efter önskemål.

Fördjupning:

HJÄRTA OCH BLODOMLOPP

Hjärtat och blodomloppet har två stora uppgifter. Transportera näringsämnen och syre ut till alla celler och att se till att kroppen håller sig varm.

Hjärtat är en muskel som fungerar som pump. Hjärtat består av två halvor med en mittvägg. Varje pumpdel av hjärtat har en ingång och en utgång och totalt bli det alltså två ingångar och två utgångar. Det pumpar runt ungefär 3-5 liter blod i minuten. Hjärtat drivs med elektriska impulser från nervsystemet. På hjärtat finns det kranskärl som ger hjärtat det syre och näring som det behöver. Hjärtat är alltså två pumpar som pumpar blodet i två slingor i kroppen

Det lilla kretsloppet: Syrefattigt blod rör sig från hjärtat till lungorna. Där sker ett gasutbyte. Koldioxid byts mot syre. Sedan transporteras blodet till hjärtat igen .

Det stora kretsloppet: Det syrerika blodet från lungorna pumpas ut i hela kroppen Särskilt viktiga delar som blodet passerar är hjärnan, matspjälkningssystemet med levern, samt njurarna där blodet renas. Sedan återvänder det syrefattiga blodet till hjärtat för att pumpas upp i lungorna igen.

Det syrefattiga blodet kommer till hjärtat genom hålvenerna (1) och samlas i höger förmak (2). En segelklaff öppnas och blodet åker in i höger kammare (3). När det är fullt öppnas en fickklaff och blodet pumpas till lungorna via lungartärerna.(4)

Det syrerika blodet kommer tillbaka till hjärtat via lungvenerna (5) och samlas i vänster förmak (6). Segelklaffen öppnas och blodet fortsätter till höger kammare (7). När det är fullt öppnas en fickklaff och blodet pumpas via kroppspulsådern, aorta, till resten av kroppen.

Kroppens blodkärl har olika namn. Artärer har syrerikt blod. Vener har syrefattigt blod. Kapillärer är väldigt små tunna blodkärl med syrerikt blod.

När läkare lyssnar på hjärtat så använder de ett stetoskop. Hjärtljudet är ett dubbelslag. Ett ljud när segelklaffarna stängs och ett när fickklaffarna stängs. Läkare kan också ta blodtryck. Då mäts blodtrycket vid hjärtats sammandragning och utvidgning.

 Fördjupning:

BLODET

Blodet består av många ämnen som är lösta i vatten En vuxen person har ungefär 4-5 liter blod. Ungefär 25 procent av alla celler i en människa är blodceller. Det består av dessa delar:

Blodplasma  är en svagt gulaktig vätska som innehåller socker, protein, hormoner, fett och salter. Blodplasman är vätskan blodets innehåll löser sig i.

De röda blodkroppar är den del av blodet som transportar syre till alla celler och koldioxid från alla celler och ut ur kroppen. I de röda blodkropparna finns hemoglobin som är ett protein som har möjlighet att binda syre och koldioxid. Den aktiva delen är järnatomer. Den som förlorar blod behöver äta extra järn för att inte få blodbrist.

De vita blodkropparna hör till kroppens immunförsvar. Det innebär att de dödar och bryter ner okända bakterier och partiklar i kroppen. Det finns flera olika typer av vita blodkroppar.

 Blodplättarna gör så att sår slutar blöda. Det kallas att såren levrar sig eller koagulerar. När ett sår uppstår sätter sig blodplättar för hålet. Ett nät av fibertrådar, fibrogen, gör det hela stabilt. I nätet fastnar fler blodplättar och det blir som en plugg.

Lymfsystemet

I vissa fall når inte kapillärerna (de minsta blodkärlen) ut till alla celler utan blodet måste tryckas ut genom vävnaden den sista biten. Detta blod samlas upp av lymfsystemet. Lymfsystemet finns alltid i anslutning till blodomloppet. Blodet transporteras till lymfkörtlarna där de renas av de vita blodkropparna. Sedan förs blodet tillbaka till blodomloppet på speciella ställen i kroppen. Det kan också finns blodkärl som läcker som också fångas upp av lymfsystemet. Lyftsystemet är en viktig del av immunförsvaret.

Fördjupning:

KROPPENS AVFALL

I cellandningen och andra processer, som sker i kroppens celler, skapas avfall som lämnar kroppen på olika sätt. Koldioxid lämnar kroppen med hjälp av lungorna och mycket annat avfall lämnar kroppen efter det har renats av njurar och lever.

Levern är kroppens näst största organ efter huden. Några av leverns uppgifter:

  • Levern producerar galla i gallblåsan som förs ut i tolvfingerstarmen och bryter ner fetter vid matspjälkningen.
  • Levern lagrar druvsocker som en snabb reserv om blodsockret sjunker. I levern lagras även en del protein, mineraler och vitaminer.
  • Levern bryter ner gifter t.ex etanol och läkemedel. När gifterna brutits ner följer de med avföring ut ur kroppen eller tas upp av blodet och förs vidare till njurarna.

En njure är ungefär tio centimeter lång och har formen av en böna. De sitter på var sin sida om ryggraden och är delvis skyddade av revbenen.

Njurarna har flera olika uppgifter. Njurarna reglerar kroppens vatten och saltbalans. De är med och reglerar blodtrycket och kan stimulera att fler röda blodkroppar bildas.

Njurar filtrerar blodet från oönskade ämnen. De bildar urin och kan då göra sig av med dessa oönskade ämnen. Totalt passerar 2000 liter blod per dygn. Det renande blodet förs tillbaka till blodbanan. Urinämne och salter löses i vatten till urin som förs via urinledarna till urinblåsan. Totalt produceras ungefär 1,5 liter urin per dygn.

Kroppen behöver kissa oavsett om man druckit mycket eller inte. Om du svettas mycket kommer njurarna suga tillbaka mer vatten och kisset blir mörkare. Om du dricker mycket blir kisset mer genomskinligt.

Att njurarna och levern fungerar är livsviktigt. Annars kommer de giftiga ämnena inte ut ur kroppen. Det går att klara sig med en njure och det är också ett organ som går att transplantera in. När njurarna fungerar dåligt behöver blodet renas på konstgjord väg. Det kallas dialys och görs på sjukhus.

Fördjupning:

HUD

Huden är kroppens största organ. På en vuxen person väger den 5 kilo och täcker ungefär två kvadratmeter.

Huden är det första försvaret mot bakterier och skadliga ämnen. Den skyddar också mot stark solstrålning och stötar.

Huden ser till att kroppen håller kvar vätska och reglerar värmen. Huden består av tre delar. Varje del har sina speciella funktioner.

Överhuden

Hudens översta lager kallas överhud. Den består av döda hudceller gjort av hornämnet keratin. Det översta hudlagret är olika tjockt beroende på hur var det sitter på kroppen. På fotsulorna är det extra tjockt. Det yttersta lagret får ingen näring eller syre och det cirkulerar inget blod här. I överhuden under det yttersta hudlagret sitter hudceller som delar sig och hela tiden bygger upp när huden slits. Längst ner i överhuden finns pigment som skyddar mot farlig solstrålning. Huden färgas brun när vi solar.

Läderhuden

Det är läderhuden som används när läderföremål framställs. I läderhuden finns många blodkärl som  både försörjer cellerna med syre och näring men också ser till att vi håller rätt kroppstemperatur. När kroppen är varm blir blodkärlen större så mer blod flödar igenom. Då kyls kroppen av. När det är kallt blir blodkärlen mindre så de kroppen inte förlorar så mycket värme.

Här finns svettkörtlar som också hjälper till att kyla. kroppen När svetten avdunstar tar den värme från kroppen och det blir kallt. Det fungerar på samma sätt som när man kliver ut ur duschen. Vattnet avdunstar från kroppen och man fryser. Hårstrån finns som kan resa sig vid rädsla eller när du fryser.

Talgkörtlar innehåller ett fett som smörjer huden och gör den mjuk och smidig. Ibland täpps dessa igen och då uppstår pormaskar och akne. I läderhuden finns känselkroppar De är en del av nervsystemet som känner av kyla, värme, tryck, smärta och beröring. Intrycken från känselkropparna skickas till hjärnan.

Underhuden

I underhuden finns ett fettlager som isolerar, skyddar mot stötar och är en energireserv.

Fördjupning:

SKELETT OCH LEDER

Människor har ett inre skelett som är kroppens stomme och ger något som musklerna kan fästa på. Skelettet skyddar också ömtåliga organ som hjärnan. Skelettet väger ungefär 20 procent av en människas totala vikt.

Människan har ungefär 200 ben i kroppen. Benen är hårda utanpå och ofta porösa inuti vilket gör det starkt men ändå väldigt lätt. Skelettet är uppbyggd av levande celler, skelettceller. Skelettet blir hårt på grund av att kalksalter lagras mellan skelettcellerna. Skelettet fungerar också som en kalkreserv om du skulle bli sjuk eller få näringsbrist.

Inuti benen finns det röd och gul benmärg. I den röda benmärgen bildas röda blodkroppar . Den gula benmärgen består mest av fett. Runt benen finns en benhinna som ger näring och syre till benet.

Skelettbenen har olika form. En del är platta t.ex. höftben och skulderblad medan armarnas och benens ben är rörformade.

Ryggraden är en central del av skelettet. Det består av drygt 30 kotor. Ryggraden är S-formad för att kunna ta klara av stötar och belastning. Mellan kotorna finns det diskar  av brosk som gör ryggraden böjlig. Inuti ryggraden finns en kanal där nerver går från hjärnan ut i kroppen. Om en disk har skadats, kanske av  hård belastning, får man diskbråck. Se alltid till att du har en bra arbetsmiljö.

Mellan benen finns det olika typer av leder som ger rörlighet. Benändarna är inneslutna i en ledkapsel. För att benen inte ska skava mot varandra finns det en hinna av ledbrosk i ändarna av benen. Det finns också ledvätska som smörjer så benen kan glida lätt mot varandra. Runt lederna finns ledband (ligament). Det är starka band som håller alla delar på plats. När du vrickar foten är det ledbanden som går av och gör foten svullen. Ibland är lederna så hårda så att det är benet som går av i stället. En benbrott brukar ta lång tid att läka och patienten får gå i gips.

Fördjupning:

MUSKLER

Kroppen behöver muskler för att kunna röra sig och för att de inre organen ska kunna arbeta.

Det finns tre olika typer av muskler:

  1. Hjärtmuskeln. Hjärtat är en muskel med en speciell struktur hos muskelcellerna. Hjärtat går inte att påverka med viljan.
  2. Glatta muskulaturen. Dessa muskler går inte heller att påverka med viljan. De finns i t.ex. tarmväggarna, magsäck, blodkärlens väggar och matstrupen med mera.
  3. Skelettmuskler. Dessa muskler sitter fast i skelettet med senor och du styr dem med viljan.

Generellt kan skelettmuskler ha två lägen. De kan vara spända och då drar de ihop sig eller så är de avslappnade. Många av skelettmusklerna, som gör att du kan röra dig, arbetar i par. För varje led behövs två muskler. Ett exempel är överarmens muskler, biceps och triceps. Biceps sitter på överarmens ovansida och när den drar ihop sig böjs armen. Triceps sitter på överarmens undersida och när den drar ihop sig så sträcks armen ut.

I en skelettmuskel bygger muskelcellerna (muskelfibrer) upp som sitter ihop i muskelfiberbuntar. De är inkapslade i en bindvävshinna och i muskeln ände finns en sena som sitter fast i skelettet.

Det finns röda och vita muskelfibrer. De röda är långsamma och uthålliga och de vita är snabbare och mindre uthålligare. Varje person har en blandning av dessa muskelfibrer i musklerna. En sprinter har mer  vita och än långdistanslöpare har mer röda muskelfibrer.

Träning gör att muskeln blir bättre på att ta upp syre från blodet. Det bildas fler energikraftverk, mitokondrier, som gör att mer druvsocker kan förbrännas och energi kan frigöras.

Vid hård träning kommer krävs  mycket druvsocker och syre för musklerna. Om det inte finns tillräckligt med syre kommer det att bildas mjölksyra i musklerna istället. Det gör ont och du känner att du måste vila. Vid vilan kommer musklerna få syre igen och värken försvinner.

Fördjupning: